När makt går före rätt – Israels och USA:s krig mot Iran

Den militära offensiven mot Iran under operation Roaring Lion är inte bara ännu ett krig i en redan instabil region. Den är också ett test för den internationella rättsordning som skapades efter andra världskriget. När stater väljer att använda militärt våld utan tydligt internationellt mandat uppstår en avgörande fråga: gäller folkrätten verkligen lika för alla?

Folkrättens trovärdighet och västvärldens dubbelmorallkrättens

Det kanske mest problematiska med Operation Roaring Lion är dock inte enbart den militära eskalationen i Mellanöstern. Det verkligt allvarliga ligger i vad denna typ av intervention gör med folkrättens legitimitet och trovärdighet.

Under de senaste åren har västvärlden med rätta fördömt andra staters brott mot internationell rätt. När Ryssland invaderade Ukraina betonades – helt korrekt – att territoriell suveränitet och förbudet mot anfallskrig är grundläggande principer i den internationella rättsordningen. Samma argument har också använts i en rad andra konflikter där internationella normer kränkts.

Men när västliga stater själva agerar militärt utan tydligt mandat från FN:s säkerhetsråd uppstår ett allvarligt trovärdighetsproblem. Om principerna endast tillämpas konsekvent på vissa stater men inte på andra riskerar de att förlora sin universella karaktär.

Folkrätten bygger ytterst inte på militär makt utan på legitimitet och gemensamt erkända normer. När dessa normer urholkas genom selektiv tillämpning skapas en farlig dynamik där andra stater kan hänvisa till samma logik för att legitimera sina egna militära interventioner.

Detta är kanske en av de största utmaningarna för den internationella rättsordningen i vår tid: risken att den gradvis reduceras till ett politiskt verktyg snarare än ett universellt regelverk.

En farlig utveckling för den internationella ordningen

Historiskt sett har internationell rätt ofta utvecklats ur katastrofer. Efter två världskrig skapades FN-systemet just för att begränsa staters möjlighet att ensidigt använda militärt våld.

Om dessa principer nu börjar luckras upp riskerar vi att långsamt röra oss tillbaka mot ett internationellt system där makt återigen trumfar rätt.

Detta är inte bara ett problem för små eller svaga stater. I ett system där militära interventioner blir ett accepterat verktyg för säkerhetspolitik skapas en mer instabil och oförutsägbar värld för alla aktörer.

En konsekvent syn på folkrätten

Det är därför avgörande att folkrätten försvaras konsekvent, oavsett vilken stat som bryter mot den. Internationell rätt kan inte vara selektiv utan måste tillämpas universellt.

Att kritiskt granska Irans politik eller dess regionala agerande är fullt legitimt. Men detta kan inte automatiskt legitimera militära angrepp som saknar tydligt folkrättsligt mandat.

Om internationell rätt ska fortsätta vara ett meningsfullt ramverk måste den gälla lika för alla stater – både för dem som betraktas som motståndare och för dem som betraktas som allierade.

Annars riskerar vi att stå inför en framtid där folkrätten inte längre fungerar som en begränsning av makt, utan endast som en retorisk referens i internationell politik.

Sveriges Mångfald

Föreningen för Mångfald och Inkludering

Andra inlägg

• Den växande fattigdomen i Sverige – en djupare analys av ett samhälle i förändring
• Internationella kvinnodagen – en kamp som ännu inte är vunnen
• Operation Roaring Lion – säkerhetspolitik, makt och den internationella rättens gränser
• Fattigdomen är inte längre ett fenomen i Sverige
• Rikedomen i ett samhälle som lever i harmoni, mångfald och inkludering
• När samhället hårdnar – vem fångar upp den som faller?
• När barnen får betala priset
• Från solidaritet till stängda dörrar – om Sveriges oförmåga att inkludera
• Mångfald och inkludering i Sverige – mellan ideal och verklighet